Hazel

Min sista tanke den kvällen var att jag behövde fly från allt och alla...
När jag vaknade nästa morgon så for tankarna runt i mitt huvud som om jag aldrig hade somnat kvällen innan. Var det verkligen en bra idé att sammarbeta med Earlyn, eller rättare sagt utnyttja henne? Hon hade ju faktiskt huggit av Luthors finger. Det var jag säker på. Hon kändes så overklig, som om hon bara var en mörk skugga som förföljde en var man än gick. Det kändes ännu värre nu när jag hade fått symptomen. Även det kändes overkligt att man kan få den sjukdomen i min ålder. Mina föräldrar hade sagt att jag slapp gå till skolan för att ta in nyheten men ärligt talat hade jag hellre gått dit för att få något annat att tänka på en stund. Istället satt jag hemma och grät. Jag tänkte inte på Earlyn eller Luthor längre. Jag tänkte på att jag hade fått cancer.