Dörren slås upp med ett brak och Luthor stormar in. Han är blek i ansiktet och tårar strömmar nerför ansiktet. Han ser sig snappt om innan han fixerar mig med blicken. Adrik, skriker han med sådan kraft att jag ryggar tillbaka. Vad, säger jag utan att kunna hålla tillbaka oron i min röst. Det är hon, hon var i parken! Jag tänkte prata med henne men hon grät och sen... Ta det lugnt, säger jag och lägger en lugnande hand på hans axel. Han slår bort den, tittar mig djupt in i ögonen och säger sedan. Adrik, hon sprang mot stenbrottet. Jag tror att hon tänker... Han behöver inte säga mer. Jag rycker tag i min jacka och springer ut genom dörren. Samtidigt drar jag upp min mobil ur fickan och slår Carols nummer...
Äntligen <3
SvaraRadera