Adrik

Jag smög mig långsamt in i parken samtidigt som jag nervöst tittade mig omkring. Vanligtvis brukar jag inte vara här så här precis efter soluppgången men det kändes som att jag behövde lite tid för mig själv. Prunusparken var väldigt vacker på morgonen och jag kunde inte låta bli att stanna till och beundra landskapet i några sekunder. När jag började gå igen insåg jag att det var de lugnaste sekunderna jag upplevt på länge. Jag ruskade bårt tanken ur huvudet och satte mig lutad mot ett träd i ett försök att se hyfsat avslappnad ut. Prunusparken hade alltid varit ett ställe där jag kunde ta det lugnt. På sista tiden hade jag inte vågat gå hit men nu kändes det som att stalkern hade lugnat ner sig. Det har liksom känts som att jag inte har något privatliv överhuvudtaget. Både det att Carol har frågat en massa jobbiga frågor och det att stalkern har varit efter mig hela tiden. Jag svepte med blicken över parken bara för att upptäcka att jag var den enda där förutom en pojke som såg ut att vara ungefär i min ålder och en lite äldre tjej en bänk därifrån. Morgonsolen var bakom dem så jag kunde inte avgöra om det var någon jag kännde. Plötsligt insåg jag vad jag just tänkt. En äldre tjej. Jag reste mig upp och gick raskt ut ur parken. När jag tittade över axeln bara för att upptäcka att tjejen också hade rest sig. Så fort jag kommit ut ur parken ökade jag takten och sprang därifrån.