Carol

Adrik sprang fram till mig och nästan skrek, ''Carol''. Jag förstod redan vad som hade hänt. Jag höll upp ett finger för att lugna ner honom och för att han skulle låta mig få prata. ''Låt mig gissa, sa jag med en överlägsen ton, ''Du såg henne i parken va''. Han nickade snabbt. ''Jag tror i alla fall att det var hon, solen var bakom henne så det var svårt att se''. ''Så du såg henne aldrig riktigt?'' Nej jag sa ju precis det, sa han lite otåligt. ''Jag såg bara en tjej som var lite äldre än mig, var i parken samtidigt som mig och gick efter mig så fort jag började gå, självklart är det hon!''. Jag tänkte efter en liten stund innan jag sa, ''ja, det låter faktiskt vettigt för att komma från dig. Men trots att det verkar vara henne så kan det lika gärna vara någon helt annan tjej som råkade gå samma väg som du". Sannolikheten att det var just hon är helt enkelt för liten, fortsatte jag lungt. Jag tittade på honom för att vara säker på att han ville höra resten. Han stampade otåligt med foten som ett ja. "Dessutom har jag funderat på hur vi ska kunna ställa henne inför rätta och kommit fram till att vi inte kan det över huvetaget". Varför inte, hon högg ju faktiskt av Luthors finger, sa han irriterat. För att vi inte har mer bevis förutom operabiljetten, sa jag skarpt. "Och i rätten räcker det inte med att hon försökte bjuda mig på en operakonsert så det måste vara hon som högg av min kompis finger". "Vi har visserligen Luthors finger men jag undersökte det själv igår och det fanns inga fingeravtryck förutom dina". "Hon är tydligen smart nog att andvända handskar när hon hugger av fingrar". "Jag är ledsen men hur mycket jag än tror på vad du säger så kan vi inte bevisa det". Sedan blev det en tyst minut. Efter ett tag så gick Adrik mumlande därifrån. Efter ytterligare en minut så gick jag också därifrån. Det var snart dags för Adriks fasters fest så det var bäst jag började förbreda mig.