Luthor

Mina steg kändes väldigt långsamma och tunga. Högre benet, vänstra benet, högra benet, vänstra benet. Långsamt och stelt gick jag fram i ett försök att gå normalt. Jag tog många djupa andetag och försökte att lugna ned mig. Det här var så mycket svårare än det verkar att vara. Jag hade svajat mellan att gå fram till henne eller stanna kvar ett bra tag. Om Adrik var här så ville jag inte att han skulle få se mig samtala med henne, men om han inte var här så skulle det vara slöseri att inte göra det. Även om Adrik inte var här så var det inte särskilt lätt att gå fram och prata med den som huggit av ens finger. Men tillslut hade jag börjat gå fram mot henne. Fortfarande tvekande. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att gå tillbaka. Jag fortsätter att gå. Någon gång måste jag göra det. Men varför redan nu? Jag vill inte, verkligen inte. Om jag klarar det här, så ger jag mig själv en stor chokladglass i present. En sådan med nötter och kolasås. Jag fortsätter att tänka så för att hindra mig själv från att vända på mina steg och gå åt ett annat håll. När jag bara är ungeför femton meter ifrån henne så kom jag att tänka på vad jag ska säga. Hej, jag är den du förföljers bästa kompis, jag heter Luthor och du då? Eller, Hejsan, jag skulle bara vilja prata med dig för att du ser trevlig ut. Det skulle ju inte fungera så bra. Och hon inte trevlig ut alls för den delen. I alla fall inte för mig. Jag la märke till att hon hade sett mig men hon tittade snabbt bort åt ett annat håll igen. Jag tryckte ned min keps för ögonen, inte för att jag vill att hon inte ska känna igen mig, utan mest för att jag inte riktigt vågar möta hennes blick.
"Uhm...", börjar jag att säga men tystnar snabbt och tänker ut en bra häsningsfras på drygt en sekund. Då såg jag att hon lyssna på musik i sin ipod. Det gav mig en snabb improvisations hälsning.
"Hallå, vad lyssnar du på?" fortsätter jag med skakig röst som inte alls låter som min i mina öron. Jag såg att hon ryckte till och pausade musiken medan hon sände en snabb blick snett åt vänster. Jag kollad också dit för att se vad hon kollade på men jag såg bara träd och buskar.
"Evanescence", svarade hon men kollar inte åt mitt håll. Hennes röst var kall och hon verkar väldigt ointresserad. Hon verkar inte ha märkt att det var hennes Adriks bästa kompis som pratade med henne. Stämningen var väldigt tung så jag förtjänar verkligen den där glassen senare.