Earlyn

Adrik har pratat med någon i telefon för ett tag sedan, kikaren kanske svek mig, men det såg ut som om han var rädd och desperat. Hjälp! Min Adrik, vem hade gjort så att han inte mådde bra?! Sedan gick han till tågstationen och väntade en väldigt lång tid. Jag stod en bit ifrån honom, för han brukar alltid bli så förvirrad när jag dyker upp. Men snart klarar mitt hjärta inte av att inte prata med honom. Det var fint att stå där att titta på honom, det gjorde att "vänta" inte blev det riktiga ordet för att stå där. Sedan efter en längre stund så kom ett tåg, och många steg ur. En kvinna, på 20+ gick fram till Adrik. De såg ut att känna varandra ganska bra, och det måste hav varit henne Adrik väntade på. Hur kände de varandra, vad hade Adrik inte velat berätta för mig? Jag blängde lite surt mot henne, för att meddela henne att Adrik var min. Hon fnissade till lite. Vem var denna kvinna, och vad ville hon Adrik? Sedan gick de hem till Adrik, hon blev välkommen att hans föräldrar och såg ut att vara väntad. Fast jag undrar vad hon ska med min Adrik? Jag måste prata med honom nu! Jag står inte ut med att inte leva med honom. Så när jag kom hem så beslutade jag mig för att träffa honom imorgon. Det var ju helgdag imorgon, så det passade ju fint. Han går alltså inte på gitarr, fast med största sannolikhet ska han till Prunusparken iallafall. Skulle inte han på något släktkalas? Hans faster fyller år, så var det ja. Fast det är ju inte närmre fem, så det är ingen fara. Jag kan knappt vänta tills imorgon!