Luthor

När Adrik sa att han hade ringt sin kusin Carol blev jag först ganska förvånad. Jag hade mött Carol förut, när hon var och hälsade på och då hade jag inte kunnat ana att hon skulle jobba som dektektiv. Hon ville bestämma hela tiden och erkände aldrig att att hon ibland gjorde fel. Själv hade jag tyckt att hon var jobbig och helst velat att hon skulle gå sin väg så att jag fick vara ensam med Adrik. Men nu verkar hon ha ändrats sig lite. Åtminstonde från vad jag har sett.
Jag har inte sett henne på evigheter så det var ändå ganska kul att träffa henne fast hon inte var min kusin, Adrik verkade lugn och lite gladare än vanligt när hon var där. Och om Adrik litar på henne så gör jag det också. Hoppas bara att hon verkligen kunde klara det. annars var hopn ju inte till ågon nytta alls. Men jag försöker ändå att tro på henne. Hon kan kanske klara det.

När Jag sprang fram till Adrik den morgonen var det första han sa att Carol hade kommit, du vet min kusin som du träffade för några år sen, sa han.
Jag nickade för visst kom jag ihåg, och det måste vara hon. Adrik har bara en kusin som är tjej.
"Hon har en detektivbyrå nu, så jag ringde henne...", fortsatte han.
"Okej", sa jag och log för att visa att jag tyckte att han hade gjort det rätta
Nu kanske vi kunde få stopp på det här innan någon annans finger blev avhugget.
Jag tyckte att det var dags för oss att stå emot henne, och om inte Carol gjorde det fast hon nu var här så fick vi väl gjöra det själv. Jag ville inte ha det så här längre.