Sindy

Vi satt vid köksbordet och spelade dam. Jag tog upp ett kort. Med en djup suck lade jag ner en nia på bordet. Hennes tur, hon sken upp och började byta sina kort.
"Nybörjartur" muttrade jag. Hon skrattade till svar och lade ut en kung.
Så fortsatte det tills högen var slut. Vi vände upp våra kort.
Hon hade dam, dam, ess och dam. Jag hade två, dam, tre och tre. Hon fick alltid bättre kort än jag, fast i slutet slutar det ofta med att jag vinner trots allt. Jag hade rätt.
Vi lyfte upp korten i pannan och jag fnissade till när jag såg hennes knekt. Jag blev ännu gladare när jag såg mitt eget ess.
"3-3, nu är det final" sa jag.
"Inte idag, du måste du gå och lägga dig."
"Snälla Earlyn, bara en gång till." Jag såg på hennes blick att hon inte skulle ge sig, så jag bytte taktik.
"Så synd, för vinnaren kunde ju få det som blev över av förra veckans godis..." Jag visste att hon inte skulle kunna motstå förslaget, hon älskade godis.
Jag såg hur Earlyn övervägde att tvinga mig att gå och lägga mig och få en god natts sömn, eller att kanske vinna godiset. Jag såg hur hon fattade beslutet.
"Okej, en gång till, men sedan måste du gå och lägga dig." Jag flinade och började dela ut.
Det skulle bli en lång kväll.

Jag vaknade. Historieboken som låg i mitt knä höll på att glida ner på golvet. Jag tog upp den och lade ner den på skrivbordet. Efter att tittat mig i spegeln, sett mitt hår och förstått att det vore en omöjlig uppgift att reda ut det nu gick jag ut i köket för att ta något att äta. Jag tänkte på drömmen samtidigt som jag lade på ett tjockt lager ost på en macka.
Det var inte en vanlig dröm, mer som ett minne...
Jag måste varna Adrik och Luthor och fråga vad de visste om Earlyn.
Jag hann inte tänka vidare på det för faster Emelie kom in i rummet. Hon hade på sig det konstigaste plagg jag någonsin sett. Ett tag liknade det faktiskt, faktiskt väldigt mycket...men det kunde det inte vara.
"Är det där inte vår filt?" Faster Emelie tittade på sin konstiga "klänning" och förklarade sedan.
"Jag råkade spilla lite kaffe på den igår och fick inte bort allt när jag försökte tvätta den, så jag tänkte att ni nog inte ville ha den, och det var ju synd att slänga den." Hon pillade på en stor mörk fläck på filten och fortsatte.
"Och tänk vad gamla Rosa kan göra för underverk." "Rosa" var faster Emelies symaskin. Jag försökte alltid förklara att Rosa var ett typiskt konamn. Men så fort man nämnde det blev faster Emelie helt omöjlig att prata med och mummlade om symaskiners rättigheter.
Med en suck började jag äta min macka och försökte att strunta i den gnagande känslan som ville att jag skulle göra något åt Earlyn.
Jag kunde inte skjuta upp det längre.