Jag har börjat känna mig förföljd. Eller är det bara jag som inbillar mig? Det börjar bli obehagligt och jag vågar knappt gå ut längre... Det är som tusen ögon stirrar på mig vart jag än går, som om någon ropar mitt namn, Adrik.
tisdag 26 april 2011
Adrik
Just nu sitter jag på film-maratonet. Det är väldigt kul att få slappna av och hänga lite med kompisar på ett ställe som hon inte känner till. Det jag menar är att hon knappast har tagit reda på mina vänners adresser. Möjligtvis Luthors adress då eftersom han är min närmsta vän. På tal om Luthor har han inte varit särskilt närvarande på hela kvällen. Varje gång man säger något till honom så får man bara ett Mmmm tillbaka. Han är väl fokuserad på filmen. Då slog det mig. Eller tänk om han är fokuserad på något utanför filmen. Jag låtsades gäspa samtidigt som jag försiktigt flyttade närmare fönstret. Det jag såg gjorde mig osäker. Det såg ut som en svart silurett vid busken. Men jag var som sagt inte säker. Jag drog mig bort från fönstret igen och hoppades innerligt att jag hade sett fel. Jag visste nämligen att om jag sett rätt var jag inte säker någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kreppie, diz iz werri kreppie...
SvaraRaderaAj fink so tu!
SvaraRaderaJess, kreppie...
SvaraRadera