Jag har börjat känna mig förföljd. Eller är det bara jag som inbillar mig? Det börjar bli obehagligt och jag vågar knappt gå ut längre... Det är som tusen ögon stirrar på mig vart jag än går, som om någon ropar mitt namn, Adrik.
fredag 29 april 2011
Adrik
Den kvällen somnade jag inte direkt. Jag låg uppe länge och försökte tänka ut hur det här ska sluta. Nu har jag i alla fall bett min kusin Carol om hjälp så nu borde det gå lite lättare att få stalkern att sluta spionera på mig. Jag vill ju inte erkänna det inför henne men hon är ett verkligt geni. Hon gick ut både skolan och gymnasiet med toppbetyg och driver just nu en detektivbyrå. Fast att jobba som detektiv är bara ett sätt för henne att tjäna extra pengar. Egentligen jobbar hon som arkeolog och vad jag hört så går det bra för henne. Hon begärde tydligen att få ledigt bara för att åka hit. Fast bara och bara, stalkern högg ju faktiskt av Luthors finger. Hur som helst så är hon den enda jag känner som kan lösa det här på ett diskret sätt. Synd bara att hon är så nedlåtande mot mig. Jag menar, efter att jag berättat om stalkern i telefon så frågade hon, "är du säker på att du inte bara överdriver allt". Hon högg av min bästa kompis finger, jag tror nog inte att jag överdriver allt. Hoppas bara att hon fixar det. Hon har ju vad jag hört inte misslykats med ett fall hitintills så det vore osis om hon inte kan ordna upp det här. Det verkar ju inte direkt vara något jätteavancerat fall eller så. Det är mest det att jag inte kan fixa det själv. Efter att ha tänkt denna lugnande tanke somnade jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Första hyfsat långa inlägget från mig på ett tag.
SvaraRaderaMmm,fast du har gjort några styckna långa inlägg faktiskt.
SvaraRadera