Sindy

När Alexis hade sagt att hon skulle ha en marathon filmkväll tyckte jag att det skulle bli kul, när hon sa att filmen skulle vara Sagan om ringen sjöng det inom mig. Jippie, Sagan om ringen. Jag älskade Sagan om ringen. Det skulle också bli kul att umgås med kompisar för en gångs skull. Jag skulle känna mig normal. Det skulle säkert bli en massa tjat om hur snygg Legolas var, ja som det brukade vara. Men det var skönt att ha det normalt. Och att komma bort från faster Emelie. Jag kände likadant när jag nu några timmar senare kunde se Alexis hus. Men plötsligt stelnade jag till. Det var hon, hon, varför just hon. Bakom hennes glasögon kunde jag se hennes ögon som intensivt stirrade in mot fönstret där jag redan såg hela gänget sitta och vänta på någon, på mig. Hennes mörkblonda hår hängde utsläppt, ungefär lika långt ner som hennes kikare som hängde runt hennes hals. Hon lyfte kikaren till glasögonen för att se rummet och personerna bättre. Jag stod som paralyserad och bara stirrade på henne. Jag fick medvetandet tillbaka och bestämde mig för vad jag skulle göra. Hon hade inte sett mig än så jag vände mig om och sprang iväg. Jag ringde Alexis och sa att jag inte kunde komma, hon lät väldigt förvånad och ännu mer när jag sa att jag skulle tillbringa lite tid med min faster. Innan hon hann börja fråga ut mig sa jag åt henne att hälsa de andra och ha det kul, och klickade sedan bort henne och stängde av mobilen. Faster Emelie var bättre än henne (vilket inte hände så ofta,) och jag kände igen den där kikaren. Jag som trodde det var över nu, men så mycket kan man inte hoppas på. Jag ville bort från henne, långt långt bort...