Adrik

Vad är det här för en psykopat, tänker jag samtidigt som jag sätter mig ner på min säng. I mina darrande händer håller jag brevet som jag nyss hämtade från brevlådan. Jag förstår det inte. Varför mig. Jag tittar på det igen mest för att försöka smälta det jag precis läste. Kära Adrik! Jag förstår att det kommer som en chock att jag helt plötsligt skriver till dig så här. Samtidigt vet jag också att du har väntat på det ända sedan jag pratade med dig första gången. Hur som helst så har jag tänkt på en sak. Eftersom vi är själsfränder så borde vi gilla ungefär samma saker, eller hur. Därför bjuder jag dig nu till operan, den döende svanen. Jag väntar på dig utanför. Tid och adress står här bredvid. Vi ses där min älskade. Jag tittade upp igen och nu var mina ögon fyllda med tårar. Varför just mig...