Earlyn

Jag står vid lycktstolpen, min kikare hängde dinglande runt min nacke. Han stod inne i sitt rum, det var starkt upplyst där inne och jag kan se honom gå runt därinne. Han verkade desperat, frustrerad. Stackars pojke! Jag lyfte upp kikaren till ögonen, svårt att ha den utanpå glasögonen, och betrakade honom närmre. Han är där inne med någon annan. Bäst för den personen att den inte försökte komma imellan mig och Adrik. Jag försökte ställa in bättre skärpa på kikaren, så att jag kunde se vem det var. Det funkade. Där inne var en annan pojke, i hans ålder. De såg ut att vara i samma ålder, och vara goda vänner. Just det ja, hette han inte Luthor? Bara en vän, tur. Så fånig jag var! Såklart han inte var ihop med någon, det var ju vi som var skapta för varandra. Jag kollade på mitt armbandsur. 18:56. Ja, då var det väl mat snart. För Adrik. Javisst hade jag rätt, någon minut senare såg jag att de gick ner för att äta. Det var svårt att släppa min själsfrände med blicken, när han graciöst gick ut ur rummet. Min kikare föll ner på min tunna jacka, och jag märkte att jag hade stått här i nästan en timme. Men jag gör vad som helst för Adrik, det är jag som vakar över honom.

Med namnet så vackert att man nästan kan smaka på det. Adrik.