Earlyn

Jag förseglade brevet, och skrev på framsidan. Till Adrik. Jag hade ägnat hela morgonen åt att skriva ett brev till honom och hade faktiskt blivit riktigt nöjd med vad jag hade fått fram. Det var ju inget sådand fånigt brev där man bara skriver att man älskar en, utan jag hade fått fram mina känslor till det yttersta. Jag är säker på att Adrik förstår mig så fort han läser brevet, och alla känslor som fanns i det. Och jag skrev ju inte mitt namn heller, det skulle förstöra allting. Jag tror nästan att han förstår mina känslor för honom, vi är trots allt själsfränder och gjorda för varandra. När Gudarna skapade oss, måste deras tanke varit att vi skulle bli förenade. Inte? Jag gick ut ur mitt hus, som bara låg tre kvarter bort från Adriks, och började gå mot hans hus. Vandringen kändes som vanligt kort, för att jag kanske skulle se honom gjorde tillochmed de bussresorna jag vakade över honom korta. Jag såg nu hans hus, och brevlådan. Jag gick fram till den skrikigt gröna brevlådan och innan jag lade i brevet kysste jag det försiktigt. Lycka till Adrik.