Jag har börjat känna mig förföljd. Eller är det bara jag som inbillar mig? Det börjar bli obehagligt och jag vågar knappt gå ut längre... Det är som tusen ögon stirrar på mig vart jag än går, som om någon ropar mitt namn, Adrik.
torsdag 31 mars 2011
Earlyn
Fråga mig inte hur jag gjorde det. Det gick så snabbt, och jag vill inte tänka igenom det en gång till. Det var synd om honom, men det var nödvändigt. Mycket nödvändigt. Han förtjänar det, han som försökte hindra min Adrik från att träffa mig. En sådan djävul. Jag högg av hans finger för Adrik. För min Adrik. Han kanske inte vet varför jag just högg av hans högra ringfinger? Det var för att om man räknar från höger så är det fingret det andra. Liksom Venus är den andra planeten från solen. Planeten kallades så av romarna och är även namnet på deras kärleksgudinna. Jag gav ju fingret till Adrik, för att visa min kärlek till honom. Jag tror han förstod det och uppskattade min kulturella handling. Han är min, bara min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SJUKT bra, sjukt men bra. Du är inte sådan på riktigt va?
SvaraRaderaOkej nu är Earlyn verkligen LÄSKIG! Hennes ideèr blir från konstiga till helt galna. Jättebra Emma.
SvaraRaderaVad då nu???
SvaraRaderaOkej nu är hon LÄSKIGARE än innan.
SvaraRadera... WOW!!!
SvaraRaderaLena:
SvaraRaderaHaha, klart jag är:P
Hon blir bara läskigare och läskigare.
Info till alla:
"Mina karaktärer spelas inte av mig, utan av sig själva", så det så!
Men tack för att beröm!