Sindy

Jag tog ett djupt andetag och gick in i klassrummet. En lång gråhårig lärare som tidigare presenterat sig som Adelaide Davies gav mig ett leende och började sedan med en tydlig röst att presentera mig för klassen, "Det här är Sindy Evans den nya eleven jag berättade om för er, har du något du vill säga till klassen Sindy?" Jag betraktade klassen några sekunder, vissa såg lite nyfikna ut men de flesta verkade inte ens märkt att jag hade kommit. "Nej tack", svarade jag. Hon gav mig ett varmt leende och visade mig var det fanns en ledig plats. Jag satte mig ner på den hårda trästolen och började lyssna på Adelaides lilla introduktionstal som skulle vara i fem minuter men som sammanlagt blev trettiofem minuter, då en lärare i tjugoårsåldern kom in och avbröt henne, och tur var det. Resten av dagen flög förbi, det viskades och skickades lappar och jag lärde känna skolan och klassrummen, mest på egen hand. Några elever från elevrådet kom och välkomnade mig till skolan men mer var det inte med det. När jag några timmar senare satt i vardagsrummet och tittade på tv i min fåniga JAG ÄLSKAR SPINDELMANNEN t-shirt och ett par blåa mysiga pyjamasbyxor hade jag ingen aning om vad som skulle hända följande dag, men det behövde jag inte bekymra mig om nu. Det var imorgon, en dag i taget, en dag i taget.