Nu hade jag stått där i närmre en timme, det började bli kallt och tårarna som rann nerför mitt ansikte började ta slut. Var är du Adrik? Varför kommer du inte? Tårarna hade nästan frusit på kinderna när jag gav upp. Adrik älskar inte mig. Men varför kändes det som om mitt liv var förstört? Men jag vet vem som hade hindrat honom, och inte skulle han komma undan ostraffat...
Jag har börjat känna mig förföljd. Eller är det bara jag som inbillar mig? Det börjar bli obehagligt och jag vågar knappt gå ut längre... Det är som tusen ögon stirrar på mig vart jag än går, som om någon ropar mitt namn, Adrik.
fredag 25 mars 2011
Earlyn
Jag hade skuttat dit med en glad min och ett leende på mina läppar. Jag hade först bara trott att han var försenad, men det var ingen fara. Vi kunde hitta på något annat istället, som att gå på café. Trots att biljetterna hade kostat en del. Sen hade jag trott att han hade tagit fel datum eller dag på brevet. Jag började bli orolig om något hade hänt, eller vad som stog fel till. Varför kom han inte?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack! nu är kvällen räddad och jag kan sova lugnt?
SvaraRaderaNeeeeejjj!!!! Fly Luthor,fly!
SvaraRaderaFaktiskt ganska synd om Earlyn när man tänker efter.
Ja, jag tycker det också:'(
SvaraRaderaLage: Man kan aldirg vara säker...
Mer synd om Luthor eftersom Earlyn aldrig frågade Adrik om han ville på operan. Hon bara tog det för givet.
SvaraRaderaJamen jag började iallafall nästan gråta för Earlyn och jag grät inte av Titanic! Fast och nándra sidan så storbölade jag åt en pokemon film...
SvaraRadera*Gos* på Signe
SvaraRadera